Natten på Hotel Apollo här i Bratislava har varit lugn, jag har sovit som en stock, det tar på krafterna att gå och gå och gå hela dagarna 🙂 Nä, jag skall inte klaga, det är riktigt skönt att få somna när kroppen är trött.
Frukosten idag var lite av en repris från gårdagen, jag mumsade gott på de marinerade camembertostarna, lite flingor, kaffe och rundade av med en croissant. Och sen var man ju redo för att ta ett nytt nappatag i våra äventyr i Bratislava. Jag och älskade hustrun vandrade hela vägen från vårt hotell upp till slottet i Bratislava, det tog väl sisådär en 45 minuter. Värmen tryckte på lite så vi tog det lilla lugna och hade egentligen ingen anledning att stressa.
På vägen passerade vi ett monument till Raoul Wallenbergs minne, fint och tänkvärt.
Slottet i Bratislava är egentligen både nytt och gammalt, först slottet är byggt i omgångar från 800-talet fram till 1800-talet, sen förföll slottet till ett skick som var bedrövligt, så under 1950-talet, dvs efter 2:a världskriget så renoverades slottet upp till bra skick igen. En riktigt stor renovering gjordes under 2008-2012, men tyvärr blev delar av detta arbete helt ogjort eftersom slottet eldhärjades under mars 2012, men allt är nu åter renoverat och slottet är som helt nytt igen. Det är verkligen en imponerande insats att få ordning på allt på så kort tid.
Vi traskade upp på slottets främre gård, beundrade byggnadsverket en stund, sen gick vi vidare in till den inre gården, det var då det slog oss att vi kanske skulle ta och skaffa oss var sin biljett så att vi kunde komma in och titta på alla utställningar inne på slottet. Sagt och gjort, jag knatade tillbaks till vaktstugan och kirrade biljetter. Det lustiga var att det stod ett gäng med människor utanför den stängda dörren till biljetthuset, ingen av dem verkade ha känt på dörren utan stod och väntade på att dörren på nått magiskt sätt skulle öppna sig själv.. jag tog resolut tag i problemet och öppnade dörren och klev in. Där satt ett par damer och sålde biljetter, så var det problemet löst 🙂
Inne i slottet kikade vi på både det ena och det andra, det var en fotoutställning med religiösa platser, dessa gick oss förbi på nått sätt, kändes inte speciellt aktuellt. Vidare genom salar med målningar på gubbar och tanter som kändes rätt utdaterad. Inte ens särskilt bra gjord konst.Det var utställning om tid och kalendrar, intressant och givande. Det visades även en utställning om senaste branden på slottet, den som skedde 2012. Som tur var så klarade sig nästan alla museiföremål som fanns i slottet, jag tror det var kanske ett 10-tal som förstördes.
Vi passade på att gå upp i det torn på slottet (till vänster i bilden ovan) som hade klarat sig under årens lopp, även det var totalt renoverat. Jag kan säga att det var ett par trappsteg upp till tornets topp, men det var det väl värt, utsikten över staden var slående vacker. Med alla trappstegen i benen så vilade vi en bra stund uppe i tornets topp innan det var dags att ta sig neråt igen. Jag är ännu lite kass på att stitscha bilder, så det blir lite som det blir ibland.
Vi tackade för museibesöket inne i Bratislavas slott, beundrade borggården och jag tänkte lite på allt arbete som lagts ner för att få till denna pärla, så mycket jobb, och så bra det blev.
Lite törstiga i halsen gick vi vidare en liten bit inne på slottsområdet, vi hittade en av restaurangerna, de hade som en av sina specialiteter att servera lemonad i 1 Liters bringare, vi slog till på en sådan, det var riktigt gott. Överlag är det viktigt att dricka mycket vätska när värmen bränner på, såsom den gjort idag.
Vi satt väl där dryga halvtimmen och njöt av tillvaron, sippade på vår läskande lemonad och pratade lite om att vi egentligen är väldigt lyckligt lottade här i världen, vi har hälsan och möjligheten att se oss om lite då och då. Men alla stunder har sitt slut, så vi gjorde rätt för oss, sen var det bara till att ge sig väger ner från slottet igen. Det är en rätt brant väg ner från slottet, så vi tog det lilla lunga.
Nästa stopp på dagen var ett besök i St Martin katedralen, det är en ståtlig pjäs. Vi betalade vårt inträde och gick in i katedralen. Där inne fick man inte lov att fotografera, men det var helt klart värt besöket.
Inne i katedralen fick man lov att gå ner i deras krypta, det var ett lockande mål, så vi gick ner för en mycket brant trappa med låg takhöjd, man fick passa sig för att inte skrapa i huvudet. Jag var lite fräck och passade på att ta några bilder när ingen såg, busigt 🙂
Vi var nöjda med vårt besök, gick den branta trappan upp igen och ut i vida världen. Kyrkor är ofta en spännande atmosfär att uppleva.
Promenaden fortsatte ner mot stan, vi hittade ett litet kafé som såg trevligt ut, där slog vi oss ner och passade på att äta lite lunch, men maten var ingen större höjdare, så det lämnar vi därhän. Vi såg helt enkelt fram emot glass och nästa måltid 🙂
Dagens äventyr började ta ut sin rätt, så vi gick vidare till vårt hotell för att ta en stödvila. Fötterna protesterar lite efter dagens slit.
På det hela taget sett är det väldigt mycket intryck under dessa dagar, en del kommer med här, annat lämnar man därhän. Kvällens äventyr var väldigt enkla, vi gick ner på stan igen och åt lite indisk mat på Ganesh, det var bra Indisk mat, men på tok för dyrt, frågan är om det ens var värt priset.
På den braiga sidan så fick vi syn på en annan Indisk restaurang på vägen hem, den skall vi ta och prova imorgon.
Klockan är sen, nu skall jag vila huvudet mot kudden.
Go’Natt!