Bitstrips

Gemzell

Bitstrips

May 042014

Detta är en enklare samling av mina BitStrips, en form av karikatyr av sig själv. Alla bilderna är en form av reflektion, eller situation som jag på något förvirrat sätt då i stunden kände var en bra grej. En del är relevanta även utanför sin kontext, medan andra blir helt obegripliga utanför sitt sammanhang, men man får helt enkelt ta det som det kommer 🙂

Då kör vi igång kavalkaden med Bitstrips!

Bitstrip Stefan Gemzell

Östafrikansk restaurang i Gävle

Östafrikansk restaurang i Gävle Familjeliv, Mat & Mungott 2 Responses »

May 042014

Gävle har äntligen fått en östafrikansk restaurang, det innebär alltså mat från Etiopien/Eritrea. Jag kände mig som ett glatt barn när jag och älskade hustrun gick från Brynäs ner på stan, detta var dagen då jag skulle få njuta av Injera med alla goda tillbehör i Gävle.

På grusgången hemma passade jag på att beundra ett par penséer som strävsamt växer i vårt grus, imponerande.

Penséer i gruset

När vi väl var framme på East Africa, det ligger i gamla “Lucky Bar’s” lokaler på Hattmakargatan 4C här i Gävle.

East Africa Gävle

Jag och söta hustrun är nu vana vid den Etiopiska/Eritreanska maten, så vi var spända på hur kvalitén kunde vara på detta nya vattenhål i Gävle.

Anne Catrine på East Africa i Gävle

Maten beställdes och kom in efter en liten stund, förväntan var stor. På bilden nedan kan man se min mat, i botten Injera och sedan maten utlagd uppå.

Veg Etiopisk/Eritreansk mat

Jag var mycket nöjd med min rätt, hustrun hade nog önskat en mer mix-talrik, men var nöjd ändå.

Injeran hade en mycket god syrlighet, något som jag själv inte lyckats få fram under alla de gånger som jag själv lagat Etiopisk festmåltid. Smårätterna var bra balanserade, kanske lite milda i kryddningen, men riktigt bra.

East Africa Gävle

Vi kommer garanterat komma tillbaks till East Africa, det är väl värt ett besök.

Go’Kväll!

Indisk restaurang i Gävle

Indisk restaurang i Gävle Familjeliv 1 Response »

May 032014

Gävle har länge varit utsvulten på restauranger, eller rättare sagt, det finns massor med restauranger men alla envisas med att servera mer eller mindre samma saker i tid och otid. Nu har vi äntligen fått en Indisk restaurang, den har vi längtat länge efter.

På söder ligger då Namaste, en restaurang som drivs av ett gäng som även driver Indiska restauranger på andra orter.

Jag och hustrun skulle premiärköra denna restaurang denna kvällen.

Veg Thali, Namaste Gävle

För att få en bra provkarta på hur maten var så tog vi in var sin Thali, det är ett antal smårätter på fat. Jag passade även på att ta in en papadum som förrätt.

Skall jag vara helt ärlig så blev jag lite fundersam när mitt papadum kom in, det var inte hemlagat utan ett halvfabrikat, det är inte riktigt vad man förväntar sig av en restaurang.

Maten då, jo, en sak som vi båda reagerade på var att våra fat var kalla, det gör att maten kallnar riktigt fort, Indisk mat bygger på att det finns en värme så att smakerna kommer fram ordentligt, här svalnade maten riktigt fort vilket inte allt är bra. Den Pakora som fanns på tallriken var knappt rumsvarm.

Till maten serverades även ett vitlöks naan, det brukar vara riktigt gott. Det naan-bröd vi fick in var hemlagat och såg fantastiskt ut, men det var tyvärr inte färdiglagat och var lite väl degigt inuti.

Mix Thali, Namaste Gävle

Min vegetariska Thali var bortsett från att den var nästan rumsvarm helt ok, bönorna i en av grytorna var inte färdiglagade, detta kändes på smak och konsistens. Min hustrus Thali bestod enbart av torra rätter, jag förstod på henne att det blev lite svårt att få ner maten när det inte finns någon sås alls att tillgå. Det var helt enkelt en olycklig kombination av smårätter. Alla rätter på den vegetariska Thali’n var såsiga rätter, vilket är en bättre lösning.

Vi hade ett litet prat med serveringspersonalen, de var fantastiskt trevliga och verkade plocka upp våra reflektioner.

Det blir säkert fler besök, för man skall inte döma ut en nyöppnad restaurang vid första besöket, speciellt inte direkt efter öppning, men skall de uppfylla vår måttstock på Indisk mat så bör de se till att maten är varm, tallriken/brickan är varm så att inte maten kallnar, inga halvfabrikat på papadum, kombinera mix-rätterna så att de inte enbart är torra rätter, samt att de till att naan-brödet är färdiggräddat, ja, och även bönorna i den där böngrytan som fanns på min Thali.

Det var alles för denna dagen.

4 landningar på 1 dag

4 landningar på 1 dag Jobbliv 1 Response »

May 032014

Det var inget rekord för mig idag, bara 4 landningar på 1 dag, mitt rekord på 5 landningar på 1 dag kvarstår ohotat 🙂

Klockan ringde ca vid 5 tiden, ljust ute, det kommer att bli midnattssol i Alta från ca 18:e maj, men redan nu är himmeln ljus under hela natten. Snön har gjort en snabb återvisit, det är bara att hoppas att det inte snöar hemma i Gävle. Fast å andra sidan har det gjort det i dagarna som varit, jaja, det är snart sommar 🙂

Världen sett från Alta

På Alta flygplats parkerade vi bilen på långtidsparkeringen, gick de ca 30 meterna in till terminalen och raskt genom säkerhetskontrollen och en stundande frukost. Det är helt klart en stor fördel med små flygplatser, transfertiderna är i princip obefintliga. Samma manöver på Arlanda hade tagit ca 45 minuter.

Alta Airport

Resan som sådan var inte någon större överraskning, vi flög från Alta till Tromsö till Gardermoen och fick sen vänta där ett par timmar innan sista flyget gick till Arlanda.

Planet mellan Alta, Trömsö till Gardermoen

Planet mellan Gardermoen och Arlanda

Vi i sällskapet skildes åt på Arlanda, jag och min kollega Thomas tog tåget från Arlanda upp till Gävle, där mötte min söta hustru upp, återseendet var riktigt kärt!

Det var denna resa, men projektet är inte klart än, det kommer en fortsättning.

Häpp!

Arbetsdag 4 i Karasjok

Arbetsdag 4 i Karasjok Jobbliv No Responses »

May 022014

Vi är framme vid den 2:a Maj, detta var sista arbetsdagen i Karasjok, på det hela taget sett har allt gått enligt planen, till och med bättre, vilket jag tycker är mycket trevligt.

Från gårdagens inlägg, om minolyckan i Karasjok 1945, här kommer den utlovade bilden på minnesstenen som finns inne på Sapmi Park området.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

En skojig sak i projektet är en dimridå-skärm där det projicerad video, det ser riktigt bra ut när det fungerar, och det ligger på mitt bord att skaka liv i den anläggning som producerar dimridån. Delar av den anläggningen är lite diffust dokumenterad, så jag har mest ägnat dagen åt att titta in i burkar som ser ut såhär.

Styrelektronik dimridå

Efter någon timme så var det full fart i grejerna igen, jag och mina kollegor löste de sista bitarna och resultatet var gott.

Dagens fika, japp, vi försöker fika ibland, bestod av en lefse, denna magnifika Norska delikatess. Skämt å sido, det finns många softers lefse, en del är helt ok, andra är mindre ok. Denna variant var hårt konserverad och avsedd att finnas på butikshyllan under lång tid, egentligen borde jag försöka få tag på hemlagade lefse.

Dagens lefse

Vi bröt dagens arbete vid ca 14 tiden, det var dags att förbereda oss för hemresan till Gävle igen. En snabb dusch och sen checka ut, raskt in i bilen och sen köra de 3 timmarna över till Alta.

På vägen var det rätt mycket ren, både enstaka och en hel hord. En sak som jag blev lite bekymrad över var när vi såg nått som såg ut som en större docka vid sidan av vägen. Jag tänkte att det var ju ett fiffigt sätt att få ner hastigheten.

När vi närmade oss så såg jag att det var två små barn, ca 4-5 års-åldern som stod precis vid vägen. Jag tittade runt och såg två personer bland renarna ca 150 meter till vänster om vägen, kanske var det föräldrarna.

Det kändes lite olustigt och rentutav oansvarigt.

På väg mellan Karasjok och Alta

Väl framme i Alta så parkerade vi strax utanför Nordlyskatedralen och checkade in på Rica Alta. Utsikten från mitt rum var monumental, de måste verkligen ha “good-contact” där 🙂

Nordlyskatedralen – Alta

Denna dagen har nog gjort sitt nu, efter ett besök i hotellets restaurang (inget veg på menyn men det löste sig) så är det nu dags att sova några timmar, klockan ringer snart igen.

Go’Natt!

Arbetsdag 3 i Karasjok

Arbetsdag 3 i Karasjok Jobbliv No Responses »

May 012014

1:a Maj, en prima arbetsdag, telefonen är lugn och man får jobba på utan att bli avbruten 🙂

Vi har nu demonterar i princip all gammal utrustning, och kommit en bra bit på vägen med att montera de nya prylarna. Ett av momenten för dagen var att sätta DMX adresser och förbereda för montaget av armaturerna som skall monteras upp. Det är oftast en bra grej att testa allt på backen så slipper man felsöka uppe i taket.

Provkörning av armaturer

Det blir en hel del väldigt tekniska moment som vi genomför, men dessa lämnar jag därhän, det skulle bli för mycket filamentforskning och mest bli obegripligt.

Efter dagens jobb, strax efter 21 så gick jag och min kollega Thomas ut på en Turf-runda i Karasjok, det är fint när det är en gnutta dagsljus kvar, vi närmar oss säsongen med midnattssol.

Ett av stoppen var Karasjok gamla kyrka, den är byggd 1807.

Karasjok gamla kyrka från 1807

Det var ett par saker som jag fastnade vid på kyrkans mark, det var bland annat en minnessten som listade dem som dog i samband med desarmering av minor i Karasjok i krigets slutskede 1945.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Det finns även en annan minnessten, precis vid gången mellan vår arbetsplats och boendet, jag skall ta och fotografera den imorgon. Den stenen ligger på platsen där den ena minan briserade.

Den andra stenen som låg på kyrkan är mer problematisk, den speglar en tid då Tyska medborgare fortfarande hade svårt att ta sig ut i Europa utan att få axla oket efter 2:a världskriget. Detta med påtvingad kollektivt ansvar känns för mig lite konstigt.

Minnessten Karasjok Gamla Kyrka

På stenen kan man läsa (fritt översatt):

Full av ånger och smärta över vårt Tyska folks stora skuld, kommer vi med kärlek till det Norska folket med bön om förlåtelse för allt som har skett i Norge. – De evangeliska Mariasystrarna, Darmstadt Väst-Tyskland

Jag förstår deras intention, men de är inte ansvariga för vad landet Tyskland gjorde under 2:a världskriget, även om kristendomen har ett koncept om arvssynd, så blir detta bara konstigt för mig. Jag har aldrig sett något liknande, varför skulle en nunneorden axla något som statsmakten i Tyskland orsakat?

Vi gick vidare ner mot Älven Kárášjohka och beundrade utsikten en stund.

Älven Kárášjohka

Solen började försvinna så sakteliga, så det blev ingen bild från Sametinget, jag skall försöka ta en sväng dit innan arbetsperioden här i Karasjok är till ända.

Detta får bli slutet på denna dagen, gubben är trött och behöver sova.

Natt.

Arbetsdag 2 i Karasjok

Arbetsdag 2 i Karasjok Jobbliv No Responses »

Apr 302014

Återigen en tidig morgon i Karasjok, sömnen är nu som den är, för efter gårdagens arbete så var det bara att fortsätta med en del kontorsgöromål som skulle ordnas med, jaja, det är som det är.

En av mina huvudsakliga projekt för dagen har varit att dokumentera de befintliga Gobo’s som används i anläggningen, dessa skall reproduceras i nya storlekar som passar i den nya armaturerna. Det gäller att det blir rätt, inget får slavas med i detta skedet.

Dokumentation av Gobo’s

I den här typen av projekt som jag jobbar med nu så är det en balansgång mellan att byta ut utrustning som helt tjänat ut sin tekniska livslängd och att renovera/reparera sådant som har potential att fungera under de närmsta 10-15 åren. En av dessa tingestar är ljusgivare för fiberoptik, dessa är i så pass gott skick att vi valt att bibehålla dem. Lite snabb rengöring, ny ljuskälla och så är de som om de vore nya.

Man skall inte slänga sådant som fungerar, det är ledsnöret i det hela.

Fiberljusgivare modell äldre

På lunchen passade jag och min kollega Thomas på att ta en Turf-Zon, det finns en på gången bakom Rica Hotell här i Karasjok, man kan inte se något fysiskt, men här på bilden finns zonen. Turf är verkligen ett trevligt spel för alla som rör sig ute i naturen, för hundägare etc. Självklart finns det en app för både Android och iPryl.

Turf-zon i Karasjok

En annan sak, vid en runda ner till lokala coop affären så fick jag syn på en mycket udda byggnad, och nu är detta framsidan, jag trodde först att det var baksidan man såg. När jag läste på Wikipedia så framgick det att den lokala pingstkyrkan i Karasjok hade ca 19 medlemmar. Verksamheten är nog på nedgående.

Pinsekirka – Karasjok

Jag blev lite extra glad på eftermiddagen, jag blev förärad en jättelik pepparkaka, den var över sedan julfirandet, alla vi som jobbade med projektet fick var sin, riktigt trevligt, och god var den med.

Stefan Gemzell

Efter dagens jobb var det även dags att flytta från vandrarhemmet till hotellet, så jag packade ihop mina saker, tackade rum 32 och gick upp till nya rummet. Det blev skönt att få rum med toalett och dusch på rummet.

Rum 32, Karasjok Gesthus

Efter att flytten till det nya rummet var klart, så begav vi oss ut på en kort tur till Finland, det är inte mer än ca 2 mil österut innan man kommer fram till gränsen.

Gränsen mellan Norge och Finland öster om Karasjok

Det enda vi såg var ett litet sömnigt samhälle och en älg, sen vände vi tillbaks igen 🙂

Detta var nog alles för denna dagen, jag hoppas jag hittar tid att se mig om här i Karasjok.

Häpp!

Arbetsdag 1 i Karasjok

Arbetsdag 1 i Karasjok Jobbliv No Responses »

Apr 292014

Detta var första riktiga arbetsdagen i Karasjok, fast, å andra sidan fick vi riktigt mycket gjort redan under gårdagen. Mycket historisk utställningsteknik har dykt upp, sådant som var high-tech för 15 år sedan.

Detta som är på bilden, lite nedstoppat i en kartong är nått som hette ClipLight, det var en form av föregångare till dagens LED-Stripe.

Cliplight

Min kollega Thomas fick hedersuppdraget att demontera all Cliplight, den har tjänat ut sin tid och skall uppgraderas till ny teknik som förväntas hålla under de närmsta 20 åren.

omas demonetrar ClipLight

Det jag höll på med under merparten av dagen var att steg för steg tömma ett 19″ stativ, en hel del saker skulle dokumenteras, annat skulle bara rivas ut och gå till återvinning. Metodiskt var ledordet. När jag var klar så återstod i princip bara en enda pryl, den skall återanvändas. För att göra städningen enklare så skruvade jag loss även den.

Tömt stativ

Denna lilla raritet är ett 56K modem, det användes för att fjärrstyra den gamla installationen, jag vet knappt om det går att uppbringa denna typ av prylar längre.

56K Modem

Överlag är det en fröjd att få arbeta med uppgradering av en anläggning som i grund och botten är väldigt välbyggd, det är inget slarv, inga stora överraskningar. Min förhoppning är att detta kommer att gå snabbare än förväntat, det känns bra.

Dagarna blir långa, vi kör på från 08 till 21 med paus för lunch och middag, får se om vi orkar hålla detta tempot hela vägen eller om det kanske måste bli mer rimliga arbetspass, vi får se vad som sker.

Go’Natt!

Haparanda till Karasjok

Haparanda till Karasjok Familjeliv, Jobbliv No Responses »

Apr 282014

Morgonen i Haparanda var rätt snarlik kvällen, grått och mulet. En sak som jag funderat mycket på under kvällen var hur det är tänkt att stadskärnan i Haparanda skall överleva när man byggt stora köpcentrum utanför stan, det var helt uppenbart massor med butiker som bommat igen, det där kommer inte att gå bra i längden.

Mina fördomar fick lite bekräftelse, utanför boendet fanns stora skyltar med “BILKÖRNING FÖRBJUDEN” och “INGA BILAR” etc, men likväl var det några som inte orkade gå de ca 10 stegen från gatan in till huset. Det vore enklare att få en förståelse om man slutade att bekräfta fördomarna hela tiden…

Jag och min kollega var lite tidiga till frukostmatsalen, så vi tog en sväng till Swedol för att handla lite märlor till en hästpistol, de hade enbart en av sorterna som vi behövde, men det skall nog gå bra ändå.

Kollegan i Telefonkiosken

Självklart blev det lite trams i en av de gamla telefonkioskerna som stod på torget i Haparanda. Nån telefon fanns inte, så min kollega tog sin mobil istället.

Frukostmatsalen på Minerva var riktigt fin, en modern arkitektur som smälte bra in i övriga stilen, invändigt kan man nog mest kalla salen för – unik. Maten var ok, de hade bland annat ett riktigt gott bröd, sånt med russin, persika (tror jag) och mycket fibrer, kalas!

Frukostmatsalen – Haparanda

Bilen packades, vi fin-tankade så att vi inte skulle riskera att få tom tank på vägen, sen bar det av mot Finland och upp norrut längs Torne älv!

Bilen redo att köra oss norrut mot Karasjok

Nu var ju inte vädret det bästa, så det såg ut ungefär såhär under merparten av resan fram emot lunch till, grått och lite trist. Ibland kunde vi se Sverige på andra sidan älven, då fick man lite hemlängtan 🙂

På väg mellan Haparanda och Karasjok

Vårt första depåstopp var vid Polcirkeln, närmare bestämt den geografiska, denna korsade vi vid Juoksenki i Finland, de hade inte gjort så mycket väsen av det hela, eller så var det kanske så enkelt att det inte alls är säsong för turister just nu, vad vet jag, men nu har jag och min kollega passerat polcirkeln.

Polcirkeln, Juoksenki – Finland

När jag tittade på en världskarta, så såg jag att polcirklen passerar norr om Island, och en bra bit upp i Alaska, nästan i toppen av Ryssland (putin är för övrigt en krigshetsande homofob galning), denna bild har jag snott från Wikipedia.

Polcirkeln

Vi rullade vidare. Framemot lunch så stannade vi till för att göra lite nudlar, det blir lite spartanskt, men jag kan ingen Finska, och det finns i princip ingen nämnvärd civilisation längs finska sidan av Torne Älv, det fick bli ett stopp där vi lämnade väg E8 och kom in på väg 93. Vi hade varit lite förutseende, med vår 12V vattenkokare så tog det ca 20 minuter att koka 6 dl vatten, så min kollega tricksade med en vattenkokare medan jag körde, och det föll sig så väl att vi kom in på nya vägen lagom tills att vattnet kokade 🙂

Efter nudlarna festade jag loss på ett par spartanska wienerbröd, aka råg-rut.

Wienerbröd modell enklare

Ett tag senare rullade vi in mot tullstationen i Kivilompolon, det är typ det enda som finns där runtomkring, allt annat är typ öde vildmark. En rätt udda upplevelse. Personalen på tullstationen var riktigt trevlig, så mina tullhandlingar ordnades med på ett rekorderligt sätt.

Kivilompolon tullstation, Väg 93 mellan Finland och Norge

Väl inne i Norge så ökade antalet renar som vi stötte på, en av dessa passade jag på att föreviga på bild. I dessa trakter måste man vara lite extra alert, för kommer det 1 ren, så kommer det oftast ett par till strax efter.

Ren i Norska Finmarken

Väl framme i Karasjok lastade vi ur bilen, inspekterade delar av projektet och började förbereda för dagens arbete, klockan var ju fortfarande ung, så det fick bli ett pass redan idag trots att dagen egentligen var avsedd enbart för transport.

Ytterligare en kollega kom med flyg ca timmen efter oss, så hela teamet var samlat. Nedan passar jag på att visa en action-bild av Thomas och Janne satta i arbete.

Actionbild på kollegorna

Dagen har varit lång, vi rundade av vid 21-tiden och passade sen på att ta oss en öl eller två, Thomas klämde in samtliga turf-zoner i byn, de var utlagda enkom för honom, det är stort det.

Detta får vara alles för denna dagen.

Lång dags färd till Haparanda

Lång dags färd till Haparanda Familjeliv No Responses »

Apr 272014

Klockan var sen när jag somnade i går kväll, och var på tok för tidig när den ringde i morse. Redan vid 05:00 skramlade det till i väckarklockan (egentligen i min telefon, men väckarklocka låter bättre)

Dagens äventyr hade en enda funktion, att transportera mig och en av mina kollegor från Gävle till Haparanda, sen skall vi vidare, men det är morgondagens äventyr. Jag flyktade bak på lastet, inväntade min kollega, funderade en stund på hur lång den här dagen egentligen skulle vara. Sen bar det iväg!

Bilen packad, redo för avfärd till Haparanda

Det är viktigt att sträcka på benen ibland då och då, nu är det så fiffigt ordnat så att min kollega är aktiv i något som heter Turf, det är i korta drag en form av geocaching där man plockar virtuella zoner ute i verkligheten, lite svårt att förklara. Oavsett, pauser förläggs då helst i anslutning till någon bra zon som han kan plocka.

Första stoppet blev då vid Härnösands Motorpark, på deras parkering finns en turf-zon utlagd.

Thomas plockar Turf-zon vid Härnösands Motorpark

inte allt för långt fram kom nästa stopp, jag hade missbedömt avståndet lite, men det går nu inte att skippa ett depåstopp vid Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, Det är verkligen en ståtlig skapelse det där.

Högakustenbron

Vi rullade vidare norrut. Jag fick en lite tokig idé, vi skulle ju passera Umeå på vägen, och där vet jag att det finns en unik upplevelse. På Universitetssjukhuset har den en fungerande Paternoster-Hiss, den har jag velat åka i länge nu, men det har inte blivit av. Kanske mest för att jag inte varit i Umeå 🙂

Nåväl, jag ringde helt sonika till sjukhuset och frågade om det gick för sig att man kom inom och åkte i Paternosterhissen, samtalet började bra, men sen visade det sig att hissen tyvärr var avstängd på helgerna, så det fick vara för denna gången helt enkelt.

Vi gjorde som så att vi tog oss en lunch på Max inne i Umeå istället. Ja, och plockade ett par Turf-zoner. 🙂

Torget i Umeå

Mil efter mil rullade vi norrut, det är inte någon större variation på naturen, för det mesta är vägen som ett dike i skogen. Skog varthän man än såg, det blir lite trist helt enkelt.

Många samhället har fått nya dragningar på vägarna, så man kommer inte in stadskärnorna längre.

Vi rullade på norrut

Efter vääääldigt många timmars körning kom vi äntligen fram till Haparanda, vi hämtade upp våra nycklar på SveFi, jag kan nog tycka att rummet var lite väl slitet… det blir inga bilder på rummet, men en minneslapp till mig själv är att leta efter något annat boende i Haparanda nästa gång det blir aktuellt.

SveFi – Haparanda

Nu faller det sig som så att Haparanda ligger ca 3 meter från Finland, så jag och min kollega passade på att promenera över till Finland för att plocka ytterligare några Turf-zoner, Den här bilden är tagen från gångbron över till Finska fastlandet, så det är Haparanda man ser.

Haparanda sett från Finland

Det var riktigt skönt att få röra på sig en stund, en imponerande grej var att det låg is längs delar av strandlinjen mot Finland, på ett ställe hade ett gäng ungdomar gjort hål i isen, där passade de på att bada. Jag frös trots att jag hade mössa och halsduk på mig. Och det fanns typ inte någon bastu eller något inomhus för ungdomarna att gå till, likväl gick de upp och ner i vattnet. Det kallar jag Sisu.

Vi passade på att få i oss lite mat, inte så spännande, mest näring. Jag är rätt less på trötta restauranger som knappt kan få till en grekisk sallad utan att ställa till det. Med bilen passade vi sen på att ta resten av Turf-zonerna i Haparanda och inne i Torneå, det var inte så många, men nu har min kollega gått all-in på zonerna här i krokarna.

Kvällen är sen, jag skall ta och runda av mig nu, imorgon blir en ny lång dag med ännu fler mil under hjulen.

Jo, det har inte flyttat in någon humla i min humle-holk, jag kollade webkameran, men som sagt, ingen action.

Go’Natt!

Alhgrens Glassbilar

Alhgrens Glassbilar Familjeliv No Responses »

Apr 232014

Idag på lunchen tog jag en sväng upp till centralstationen för att köpa mig en glass och en kopp fin-fika. Det var en hel del folk inne på pressbyrån, så jag tog det lilla lugna, hade ingen större brådska, mitt norra öga fick syn på en helt ny variant av Ahlgrens Bilar, denna gång var det Glassbilar som stod på påsen, sagt och gjort, jag slog till på erbjudandet med 3 för 45:-

Min tanke var nu naturlighets inte att jag själv skulle mumsa i mig dessa, utan de skulle ges till hustrun som en simpel gåva.

Ahlgrens Glassbilar

Tanken var god, alltså med Glassbilar, men jag kan säga att de inte var nått vidare, de smakade helt enkelt inte “bilar”. Störst skillnad var att de hade med en citrussmak, den kändes helt fel.

Nåväl, nu har jag provat även denna variant, det blir inte fler försök.

För övrigt är det skit att Cloetta köpte upp fabriken i Gävle för att enbart lägga ner den, sånt gillas inte nått vidare, men nu är kapitalismen rätt ovänlig i många perspektiv.

Häpp!

En lat måndag

En lat måndag Familjeliv No Responses »

Apr 212014

Måndag, fortfarande påsk-ledig. Det är inte mycket religiöst här så ledigheten blir istället en viloplats för kropp och själ.

Jag, Söta hustrun och Frida tog oss en sväng ut till Forsbacka för att avnjuta deras kakbord, vi har gjort så fler gånger tidigare, alltid lika trevligt, så vi tyckte att det kunde vara värt ett besök även i år.

Bakom Forsbacka värdshus

När vi var framme så skulle det väntas, jag var inte helt införstådd i detta, så kan det bli ibland. För att få nån nytta av väntandet så gick vi ner till Forsbacka Kapell och deras kyrkogård.

Forsbacka Kapell

Vi strosade runt bland gravarna, noterade att det som brukligt var skillnad på hög och låg även på denna kyrkogård.

Forsbacka Kapell

Vi satte oss en stund utanför fina Forsbacka värdshus och fortsatte vänta, solen var varm och skön så det var rätt ok ändå på nått sätt.

Forsbacka Värdshus

Efter ett tag så kom resten av sällskapet, vi gick in och hittade oss en bra plats för vårt påsk-fika. Det är verkligen fint inne i Forsbacka värdshus.

Forsbacka Värdshus

Även lilla Alva var med på vårt fika, hon är inte så gammal, bara 5 veckor. Det är verkligen en fantastisk grej det där med nyingar. Så liten, så mycket som skall upplevas här i världen.

Lilla Alva, 5 veckor

Efter att vi fikat klart, så rullade vi ner till Valbo köpcentrum, det skulle shoppas lite kläder och kanhända en och annan leksak till lilla Charlie.

På parkeringen hade de stora reklamtavlor, jag tänkte “Du vet vad den heter – Men vi kallar den för Tess”, lite som en pastisch på Peter LeMarc’s låt “Tess”

Vi kallar den för Tess

Charlie var i sitt esse, pigg och glad hela tiden. Kanske lite speedad på socker efter alla goda kakor 🙂 Han är härlig den där grabben.

Unge Charlie

Vi letade oss hemåt så sakteliga, både jag och älskade hustrun skulle laga mat till våra matlådor, så det blev en hel del fixande i köket, jag gjorde en form av Etiopisk mat, hustrun slog till på en köttpaj samt en grytbitslåda med grönsaker.

Efter att vi fått i oss lite middag så passade jag på att baka lite kavring, det fick även vara basen för vårt kvällfika, riktigt gott med nybakat bröd. Även om det är rätt mycket sirap i kavringen så är det värt det 🙂

Kavring

Annars har det varit rätt lugnt idag, jag kikar i min humleholk för att se om det flyttat in någon humla där, men ännu är det ingen action. Däremot har jag släppt ut en rejäl drottning från vårt lilla hus, den surrade runt runt och runt vid ena köksfönstret. Det var dagens goda gärning.

Man kan kika inne i holken på www.gemzell.se/humleholk

Vi håller här för denna dagen, lev väl!

Konst på gångavstånd

Konst på gångavstånd Familjeliv No Responses »

Apr 192014

Ett av dagens äventyr, jag och söta hustrun har varit och kikat på “Konst på gångavstånd”, det är en tillfällig fantastisk konsthall där lokal konst gick att avnjuta. Vi passade på att köpa oss två verk, sånt som vi kände tilltalade oss. Bilder på det kommer kanske längre fram.

Konst på gångavstånd

Passa på, se så mycket konst som du bara kan, det är mat för själen!

Tjing!

Arbetarbladet Söndag

Arbetarbladet Söndag Familjeliv 2 Responses »

Mar 162014

Dagens äventyr, jag håller ju på med ett spännande arrangemang, i form av en Science-Fiction Filmfestival, denna skall hållas här i Gävle under4-5:e april 2014.

För att sprida kunskapen om mitt intresse kring science-fiction, och även om festivalen, så har jag föreläst för journalistklubben här i Gävle, detta har då lett vidare till en intervju som jag var med i för ca 14 dagar sedan. Idag är dagen då härligheten har gått i tryck i Arbetarbladet.

Arbetarbladet 2014-03-16 Stefan Gemzell

Det bästa sättet att läsa hela artikeln är naturligtvis att köpa dig ett exemplar av Arbetarbladet, men som ett annat alternativ, allt är förgängligt, så finns en PDF med artikeln här: Artikel Arbetarbladet 2014-03-16 Stefan Gemzell

Det var alles för denna dagen.

På väg hem från Rjukan

På väg hem från Rjukan Familjeliv No Responses »

Mar 012014

Dagen för hemresa från Rjukan, snö och slask, men i övrigt ungefär som de tidigare resorna.

På väg mellan Rjukan och Kongsberg

Som sig bör, min kollega Thomas ville gärna plocka ett par Turf-zoner, detta passade vi på att planera in i samband med att vi ändå skulle sträcka på benen.

Turf-zon i Kongsberg

Tunnel efter tunnel vart man än såg, här nedanför, kan man kika på Askim-porten,

Askimporten, Norge

Mat är viktigt, så när vi tagit oss in i Sverige igen, så blev det fler Turf-zoner, kombinerat med en sådär lagom luxuös måltid på Burger-king. Deras veg-bugare är inte nått vidare.

Burger King, Töcksfors

Vi rullade vidare på vår färd hem till Gävle, det är rätt många mil, men man får vara glad att det finns samtalsämnen som skall avverkas, radio att lyssna på, och när man är co-driver, så kan man passa på att vila sig en stund 🙂

Vi håller dagen här för denna gången.

Häpp!

Older Entries Newer Entries