Diner en Blanc

Ja vad skall man säga, Diner en Blanc är ett fenomen som inte funnits i Skandinavien tidigare så detta var en premiär för mig. Det hela började egentligen för någon vecka sedan, jag noterade i media att det skulle bli en Diner en Blanc i Stockholm. Efter lite funderande så frågade jag först söta hustrun om hon var sugen på att hänga med, men det passade lite illa i tiden med tanke på att hon inte hade semester. Frågan skickades då till Frida, hon får ibland stå för den mentala avlastningen på mina upptåg 🙂

Jomen, Frida hakade på, jag ansökte om att få lov att gå på Diner en Blanc, för det måste man göra. Nu gick detta bra och jag bjöd då in Frida som min bordskompanjon.

Sen började kaoset… hur i all världens namn skulle jag få tag på en helt vit stass, vitt bord, vita stolar, vit vas, vit lykta, ja allt skulle vara i Vitt. Frida fick äran att ordna med en picknickkorg, den skulle då innehålla förrätt, huvudrätt, ostbricka och en efterrätt.

Vita kläder visade sig vara ett stort äventyr att få tag på. Gävle är inte speciellt väl utrustad när det kommer till sånt som är lite utanför mainstream, så vit kavaj fick jag lite på chans beställa från Esprit, den skeppades från Tyskland hem till mig. Vita skor (som inte kostar skjortan) hittade jag efter mycket letande i Valbo, det var någon form av sommarsko som absolut inte var gjord för Svenska fötter, vita, men väldigt obekväma 🙂

Skjorta, byxor, hängslen och fluga (propeller), det hittade jag på Klädpiraten i Gävle. Hatten på en gatumarknad, men sen var det stora problemet det här med helt vita strumpor i storlek 45, det var inte enkelt. Det verkade som om det inte existerar någon affär i Gävle som förde nått slikt. Jag var nästan på väg att ge upp när jag sprang på ett restlager på Stadium, lyckan var total!

Det gick enklare med möblerna och säckkärra, det hittade jag på Ikea. Duken och tygservetterna och en vit tygpåse sydde jag själv upp, det var ett äventyr i sig kan jag säga. Alla saker som jag fick tag på hade tyvärr inte rätt färg, så jag har ägnat en hel del tid åt att lackera både det ena och det andra, för skall det vara vitt, så skall det vara vitt.

Gästerna samlades på ett par olika uppsamlingsplatser, jag och Frida hade vår vid huvudentrén till Gallerian, det var en skön samling människor må jag säga, och allt gick vitt.

Nämnde jag att det ösregnade? Jodå, det var rena skyfallet över Stockholm denna dag, så det var ett eldorado av regnponchos, paraplyer och liknande både här och där. Men man är tapper, vad skall väl 10-15mm regn kunna åstadkomma för problem 🙂

På given signal promenerade vi iväg till platsen där vi skulle hålla Diner en Blanc. Vi gick ner till Skeppsbron nedanför slottet, där ställde vi ordningsamt upp våra bord. Jag och Frida tillhörde grupp “M” vilket naturligtvis var en skön samling med belevade människor.

Varje grupp bestod av 5-6 bord, grupperna vara arrangerade längs kajen. Min gissning var att det blev ca 250-300 vitklädda gäster, och att de flesta grupper var fulltaliga, dvs att nästan alla som skulle komma hade kommit.

Det rann vatten precis överallt, glasen fylldes med vatten, tallrikarna likaså, men vi var lika glada och avnjöt den trerätters middag som Frida hade ordnat till. Lite extra lägligt så hade vi en stor soptunna bredvid oss, prefekt, nära och bra.

Vad handlar allt detta om egentligen, tja, kortfattat så är Diner en Blanc resultatet av att en man i Frankrike ville ha en fest med sina vänner för 25 år sedan, men han hade inte plats hemma utan bjöd in alla vännerna på en picknick ute i en park. För att alla gästerna skulle känna igen varandra så var temat att alla skulle klä sig i vitt.

När Diner en Blanc ordnades i New York senast, så var det 30.000 ansökningar till de 1200 platserna som fanns att tillgå, så detta är ett stort fenomen ute i världen, och nu är jag en liten liten del av Diner en Blanc.

Vill man titta lite på medias bevakning av Diner en Blanc, så kika på dessa länkarna:

• Aftonbladet
• GP
• Allt om Stockholm

När alla ätit klart, dansen började så tände vi alla våra tomtebloss, detta var signalen att måltiden var klar och att de mer dansanta festligheterna tog vid. Jag och Frida var vid det är laget, precis som alla andra, dyngblöta. Så vi tackade våra bordsgrannar för en mycket trevlig kväll med förhoppning om att ses även nästa år. Sen rundade vi av och drog oss mot tunnelbanan.

Kvällen är slut, så är även jag, men jag är en lycklig man som fått uppleva något för mig helt nytt, en underbar middag med belevade människor i ösregn 🙂 Hoppas det blir av även 2014, för då är jag på plats igen.

Go’Natt!