Gemzell's sandlåda

06:05, tidig morgon, jag och älskade hustrun hade bokat in oss på en rejäl rundtur runt Teneriffa för att på så sätt få en bra överblick av vad ön har för kulturellt ursprung och historia. Denna rundtur arrangerades av Ving, så vi bokade turen enkelt i hotellets eminenta reception.

Deras värd Sharon var till ypperlig hjälp vid bokningen, det uppskattas mycket. Vi fick mycket raka och ärliga tips om vad som var värt att se, och vad som kanske mest var utfyllnad. Jag gillar skarpt när man får ärlig och uppriktig information.

Jag och hustrun var på plats, redo att kliva på bussen till Purowoll, japp, det skulle bli en avstickare för att lyssna på reklam hos en firma som gör ulltäcken etc, som tack för att vi satt där så betalade de nästan halva kostnaden för vår dagsutflykt, det rörde sig om 600 spänn som de stod för, och då kan jag lätt tänka mig att lyssna på reklam.

Efter avslutad reklampaus med tillhörande frukost samt en stänkare i form av en Amaretto, rullade vi vidare på Autopista TF-1, dvs motorvägen på östra sidan av Teneriffa, vi hade nu blivit ett gäng med glada skandinaver som skulle ut på en heldagstur, vår guide Sofia skulle leda oss genom denna härliga ö, dess historia och kultur.

Vårt första stopp var vid pyramiderna i Güímar, detta var Thor Heyerdahls sista storverk, han rundade av sin karriär och sitt liv med att beskriva att formationerna på denna plats hade status som pyramider. Han är annars mest känd för Ra och Kon-Tiki. Med de båtarna lyckades han visa att det var fullt möjligt att med papyrusbåtar ta sig mellan Afrika och Sydamerika.

Utmaningarna med dessa pyramider är att det finns flera teorier, och ingen är egentligen belagda med mer än sannolikhet, så för mig blir det mest en reflektion över att det kan mycket väl vara pyramider, men tja, vad skall jag säga. Att det är ett verk av människor som är väl värda att beundra, det kan jag verkligen hålla med om, för det är inte slumpen som skapat detta mästerverk. Det som var klart var att guiden vid pyramiderna var väldigt säker på att detta var något stort och viktigt.

Det fanns även ett museum på plats, dock innehöll museet enbart replika föremål från andra museer, samt en nedskalad kopia av båten RA. En film om Thor Heyerdahl fick vi kika på, riktigt trevlig, men det var väldigt mycket skolbarn på plats, så det var rätt stimmigt.

Vi passade på att fotografera pyramiderna, och även varandra, man får inte missa ett sådant tillfälle. Kvinnan med täckjacka, det var den lokala guiden vid pyramiderna, det är ju kallt här, det är typ deras vinter, men för oss nordbor så är det helt ok med 20+ grader.

Det fick även bli en liten bild av stiliserade leguaner, jag tyckte de var fina på nått sätt.

Vi hoppade in i bussen igen och rullade vidare norrut mot La Laguna, klimatzonerna har passerat från mer eller mindre öken till centraleuropeiskt, så här regnade det mest titt som tätt, det stora besöksmålet här var en gammal kyrka som heter Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna. Det som var speciellt här var att de hade haft en staty med jungfru maria, fast som en svart person. Vår guide berättade att detta var ett mysterium.

För mig verkade det rätt rimligt, Teneriffa är en del av Afrika, och här finns en del av Jesuiterna, dvs en del av den ursprungliga katolska kyrkan. Det borde rimligtvis vara så att det funnits en influens från påven i Abyssinien, dvs nuvarande Etiopien.

Nått magiskt är det oavsett inte tal om, eftersom hela grejen med religion bygger på vidskepelse och andra villfarelser. Kyrkan var väldigt vacker att se på, besöket blev rätt kort, för det skulle bli gudstjänst strax efter att vi kom in i kyrkan, så det fick helt enkelt bli en snabbis.

På andra sidan av torget i La Laguna fanns det en liten inomhusmarknad, det var som en Östermalmshallen, dvs allt man kunde tänka sig i matväg kunde man inhandla. Jag och hustrun började känna oss lite småhungriga, så vi slog till på 4 äpplen av typ Golden Delicious. Prisnivån var ca 2 Euro för 1 kg.

Regnet började nu ösa ner med större intensitet, vi hade hela gänget samlats under ett tak i väntan på att det skulle avtaga, för vi skulle gemensamt ta oss genom delar av stan per fots, och det var inte direkt lockande 🙂 Men som tur var så lugnade vädret ner sig så vi tog oss en mycket rask promenad bort till vår buss genom delar av den gamla staden.

Det började nu kurra rejält i magen, men vi var på väg mot dagens lunch, denna var ordnad på Bodega Alvaro o Santa Cruz på Teneriffa, detta är en rejält gammal bodega (firma som köper upp vindruvor och gör vin) Vi skulle gemensamt få smaka på en provkarta av Tapas från Teneriffa, samt även prova lite olika sorters viner.

Under bussresan hade vi fått introduktion kring en lokal sås som heter Mojo, denna skulle man då ha till typ allt som serverades, jag såg fram emot denna, men var lite funderandes över resten av maten, det fick gå som det gick helt enkelt.

Vi slog oss ner i en stor sal, vinet flödade, dvs vi fick in rött, vitt och rose samt även en panna skumpa. Stämningen var mycket god. När sen maten kom in så var det lite mer förvirrat, för vi skulle få ett smakprov av vad Kanarieöarna hade som sin specialitet i form av Tapas, men servitören ställde fram fler fat med mat, men berättade inte med ett ord om vad det var han ställde fram.

Det kändes lite taffligt och ogenomtänkt tycker jag allt. Vill man presentera ett lands mat, så bör man även göra så, och inte bara skicka in nått på en tallrik. Som vegetarian vill jag gärna veta vad det är på tallriken, som vetgirig på kulturen vill jag gärna veta vad det är på tallriken, men nej, jag är ännu inte något klokare på vad som serverades.

En dam i sällskapet försökte fråga servitören om det gick att få in en mildare variant av såsen Mojo, hon fick svaret att det gick bra, varpå det kom in en grekisk sallad… förvirringen var total.

Vi rullade vidare med vår buss till nästa äventyr.

Under vår resa hade vår eminenta guide berättat lite om öns historia, kortfattat kan man säga som så att denna ögrupp var befolkad av Guanches, detta var ingen homogen grupp, utan den skiftade kulturellt sett mellan de olika öarna, de hade inget utbyte sinsemellan, så namnet Guanches var mest ett sätt att klumpa ihop dem.

När spanjorerna koloniserade ögruppen mellan 1402 till 1496 så skedde det enligt principen att slå ihjäl så många av Guanches som möjligt, använda en del som sexslavar och sälja dem som var kvar som slavar till andra länder. Sen, för att krydda detta, så är nuvarande befolkning stolta över det kulturella arvet från Guanches, detta återspeglas genom att man gärna använder ord från deras språk och passar på att säga att man har Guanchesblod i sina ådror.

Vi vanliga skulle nog kalla det för folkmord och utrotning, men vad vet väl enkla lilla jag… Jag tycker nog att man borde ta upp detta och kalla saker för vad de är istället.

Bussen fortsatte vidare till en eminent Botanisk trädgård i Porto de la Cruz, parken var anlagd den 17:e augusti anno 1788, så många av de ursprungliga växterna hade hunnit växa till sig rejält. Klimatet på norra delen av Teneriffa passar utmärkt för denna typ av plantering.

Ett av de mer imponerande träden var en Ficus macrophylla, den var helt enorm, ett fotografi kan inte göra detta magnifika träd rättvisa, det bara måste ses på plats. Jag var mycket imponerad och rentutav tagen av denna upplevelse.

En annan läcker växt var Calliandra haematocephala, Evolutionen skapar fantastiska ting.

Många växter i parken kommer från andra länder och andra kontinenter. Jag passade på att fråga vår guide om det fanns några endemiska växter på Teneriffa, men det enda som fanns var en korsning mellan två frukter, jag vet inte riktigt om det riktigt räknas som endemiskt.

Efter lite eget letande på nätet har jag funnit att Jättesnokört är endemisk på Teneriffa och grannön Las Palmas.

Med bussen rullade vi vidare västerut och tog oss till Casa Abaco, detta är ett riktigt gammalt hus från 1700-talet som numera är öppet för allmänheten. Huset byggdes som en bröllopsgåva, men har efter många ägarbyten hamnat i privat ägo som inte är släkt med den ursprungliga familjen. Men av generositet är huset numera öppet för alla och envar.

Vi fick oss en guidning av lokal guide, många intressanta berättelser om huset levererades. Men jag kände att det var dags att fråga lite saker som gnagde inom mig, tex om det fanns kvar några föremål, möbler eller så från de ursprungliga ägarna, men all inredning var inköpt under mitten av 1990-talet, dock i gammal stil, men inget som var relaterat till huset.

Eftersom guiden presenterade huset så stolt, så kunde jag inte låta bli att fråga om han som byggde huset använde sig av slavar som arbetskraft, och det fick jag efter ett tag svaret att så var det troligtvis. Jag frågade även om det var så att han som byggde huset var del av folkmordet på ursprungsbefolkningen, men det verkade inte vara så.

Efter rundturen skulle vi se på lite lokal dans, då i klassisk stil, vi serverades sangria och dansarna kom in på scenen. Precis innan de kom in slutade anläggningsarbetena på tomten bredvid. Maken till bistrare underhållare hade jag sällan sett tidigare.

Men skenet bedrog, det skulle tydligen vara så att dansarna skulle se bistra och sura ut för att det skulle vara historiskt korrekt. Lite eljest, men man tar det som det kommer 🙂

Dagen hade ett stop kvar på listan, vi skulle stanna till vi katedralen i Candelaria, där finns numera statyn med den svarta madonnan.

Det fanns massor med skrönor om denna staty, men jag kände att det inte var min grej, det fick bli ett fotografi, sen jag jag och hustrun ut och köpte oss en riktigt god glass, det kände vi oss värda efter en så här lång dag.

Bussen rullade vidare söderut, solen rundade av sin dag och det var mörkt igen innan vi kom tillbaks till vårt hotell Fañabé Beach, resten av gänget väntade på oss, vi skulle intaga en gemensam middag.

Denna dag var en oförglömlig upplevelse, jag har nu lärt mig mer om Teneriffas svarta historia, dvs att ögruppens moderna historia började med ett brutalt folkmord utfört i samband med koloniseringen av öarna.

Vår guide var förträfflig, all heder till henne för en riktigt bra dag.

Go’Natt!