*DUNS* sa det i brevlådan,
När jag kom hem från mitt arbete i fredags så låg det ett för mig okänt brev med avsändare från Rosersberg, vadan detta var min första fundering. Jag är en man som sällan öppnar min post och lade det tjocka brevet slentrianmässigt på köksbordet såsom jag oftast gör, detta med förhoppning om att min älskade hustru skulle öppna brevet och sedan berätta för mig om det innehållet var något jag skulle på något sätt åtgärda. Detta är en av mina svagheter i livet, men likt Ignatius Reilly så lever jag lite efter devisen; Är det något viktigt, så skickar de väl en påminnelse vad det lider.
Sent om sider så öppnade jag brevet, och till min stora glädje fann jag att innehållet kom från min vän Mohamed Omar, det var en helt sprillans ny novell med det mycket lockande namnet “Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”
Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet
Novellen blev liggandes över helgen, men jag stoppade ner den i min rygga då planen var att läsa novellen på min resa till Teneriffa, sagt och gjort, jag började från start, men somnade på planet, jaja, det fick bli en omläsning idag istället.
Novellen kretsar kring många för mig välbekanta miljöer, Gustavianum, Anatomiska Teatern, Rudbeck, Uppsalas studentikosa miljöer och museernas samlingar. Som en avstickare kan man lätt säga att mycket av de ting som finns på världens museer som härstammar från Egypten på det stora hela sett är stöldgods från gravplundringar, många gånger är även ursprunget helt okänt eller rentutav påhittat, allt för att finurliga nasare ville göra dåtidens forskare lyckliga, en bra story kring ett “fynd” kunde göra vilken upptäcktsresande som helst glad. Tiderna har tack och lov förändrats till det bättre.
Den härliga känsla jag fick av upplägget var lite som Faraos Cigarrer, mysterier som kretsar kring mystiken om faraos förbannelse, om riter, uråldriga kurer och självklart ond bråd död. Alla ingredienser som behövs för att bygga upp en riktigt bra novell finns där och på helt rätt plats.
Persongalleriet i novellen är riktigt bra uppbyggt, där finns poeten Simon O. Petterson som reciterar ur sitt senaste verk “Otidsenliga betraktelser på vers samt en bilaga innehållande fragment ur nattliga samtal med mig själv” (För övrigt en bok jag skulle vilja läsa). Huvudpersonen Prof. Frans Stenberg, en ung man i en gammal värld, hans manér och klädstil stammar från ca 1920. Frans mentor tillika tidigare innehavare av samma professur som huvudpersonen Frans nu innehar, dvs Tord Ranke gör entré i berättelsen genom att vara brutalt avliden.
Kyrkoherden Trude Koltrast-Bagge “Jag menar vad jag säger: Huvudet saknas!”
På det hela taget sett är denna novell riktigt läsvärd, jag uppmanar starkt alla och envar att införskaffa sig ett eget exemplar, luta sig tillbaks och njuta av Omar’s härligt flödande och målande berättelse.
Klick på länken nedan för att komma till Mohamed Omar’s inlägg om Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.
https://nyailconvito.wordpress.com/2014/11/23/professor-frans-stenberg-och-det-stulna-gudahuvudet-ute-nu/
Lev väl och njut av livet!