Gemzell's sandlåda

Ännu en spännande dag i Bratislava, vårt huvudmål för dagen var att besöka Slottet Devin, det ligger ca 1 mil utanför Bratislava,  så älskade hustrun ägnade en hel del tid åt gårdagskvällen till att forska i hur man gjorde för att åka buss dit. Det fanns även alternativet att åka båt, men den sortens upplevelse ville vi spara till morgondagen, då skall vi nämligen ta båten till Österrikes huvudstad Wien.

Första delen av resan tog oss med buss till Most SNP, det är bussterminalen som ligger under ena brofästet till bron med UFO uppepå.

En lite oväntad upplevelse var att det var en koloni med svalor som etablerat sig under vägbanan, det är fantastiskt hur bra fåglar är på att anpassa sig till vårt moderna samhälle.

Efter en kort stund väntan kom vår buss, den som skulle ta oss till Slottet Devin, det var en modern rackare, detta är bra då vägarna här i Bratislava bitvis är rätt skumpiga 🙂 Man blir väl omrörd efter en busstur när det kommer en gammal buss.

Resan ut till Devin gick längs Donau och tog sisådär en 20 minuter, Devin ligger väldigt strategist till, precis där bifloden Morava rinner in i Donau. Vi klev av vår buss och möttes av en magnifik syn över slottsruinen, dvs det som finns kvar av Slottet Devin. Detta är ett gammalt slott som finns dokumenterat från år 864. Napoleon I’s trupper passade på att förstöra slottet 1809 medan de var på väg hem. Ja, det skall väl skötas det med kan jag tänka mig. 🙂

Något som vi är lite fascinerade över är att det generellt sett är väldigt billigt att besöka turistattraktioner, tex så kostade besöket på slottet inne i Bratislava bara 5€ per person, här på Devin var inträdet ynka 3€ per person, det är helt enkelt väldigt billigt med denna form av turism.

Det är en bra stigning upp till slottet som ligger på ca 200 meters höjd över havet, på vägen upp kunde vi kika på en kyrkoruin som härstammar från ca 855-874, dvs från den slaviska staten kallad Great Moravia eller Stormähren som vi kallar det för.

Det var rätt få besökare vid slottet idag, i alla fall när vi kom, jag antar att jag och söta hustrun är duktiga på att komma i tid till saker och ting här i världen 🙂 Vi satte oss på en bänk och beundrade utsikten ut över dalen nedanför.

När man vänder sig om från vår bänk så hade vi en riktigt bra vy över “borggården”, det är nu inte så mycket kvar av slottet som sådant, men man kan i bilden till höger se resterna av den större delen av slottet, och till vänster finns byggnader som jag förstod det mer användes till att få verksamheten på slottet att fungera.

Bilden nedan visar lite närmare den övre delen av Slottet Devin, detta är sen 2008 ett avstängt område. Orsaken till denna avstängning var att det började bildas oroväckande sprickor i ruinerna. Då det är två floder som möter varandra precis nedanför slottet så hade långvarig erosion orsakat en liten sättning.

Alla utställda föremål flyttades raskt därifrån och akutreparationer utfördes. Men på grund av dålig ekonomi så har man inte kunnat återställa denna delen av slottet till ett skick som gör att man kan släppa in besökare.

Vi gick vidare över borggården, kikade över muren mot Donau och fick se ett av vakttornen där man höll utsikt över både Donau och Morava. I princip kan man säga att Österrike börjar i viken upptill i bild, så vi var nästan på gränsen mellan två länder. Det är bra fart på Donau, en lastpråm kom glidande, det var uppenbart att motorerna knappt användes.

Vi fortsatte vår vandring upp mot kullen, där fanns ytterligare ruiner, det är onekligen lite svårt att föreställa sig hur hela detta komplex såg ut i sin storhets dagar, men att det var en imponerande anläggning, det råder det ingen tvivel om. Jag lyckades även fånga söta hustrun på bild, de ni.

Det var ruiner både här och där, längst upp kunde vi oss en rejäl utkik över hela området, det är vid dessa tillfällen som jag är lite nöjd över en stitchad bild, för bilden nedan består egentligen av 24 fotografier som är sammanfogade till en enda bild.

Färden fortsatte, vi kikade på ruinerna från det gamla kruthuset, det var en rejäl doning. En bit längre bort hittade vi en del av slottets ringmur, här verkade mycket vara kvar i hyfsat gott skick.

Vi var vid det här laget rätt nöjda med vårt besök vid slottet och lunkade så sakteliga tillbaks till vår busshållplats, det hade kommit betydligt mer besökare. Ett stort gäng med cyklister från Österrike hade svårt att reda ut vart de skulle, och jag hittade två amerikanska damer att prata med. 🙂

Skylten nedan hittade jag på en soptunna bredvid hållplatsen, de verkar verkligen mena att skräpet skall ner i tunnan. Överlag verkar slovakerna duktiga på att både slänga sitt skräp i soptunnan och även duktiga på att källsortera, för vi såg inte särskilt mycket skräp på marken, varken här eller inne i Bratislava.

Under våra resor med kollektivtrafik i Bratislava så hade vi åkt Buss och Trådbuss, men inte spårvagn, så på vägen in mot stan så klev vi av en bit på vägen enkom för att få åka spårvagn 🙂

Den lätt sena lunchen hittade vi på en kinesisk restaurang, rätt gott men portionerna var lite för stora, jag blev på tok för mätt i magen. Jag och hustrun var även på jakt efter vykort, så på vägen tillbaks till hotellet gick vi in på bussterminalen, men det gick inte att hitta några vykort där inte. Medan hustrun vilade benen så passade jag på att titta mig runt lite på terminalen. Det är ingen fin byggnad, rätt trist faktisk, inte direkt något turistmål.

Det är inte så lång prommenad mellan bussterminalen tillbaks till Hotel Apollo, så vi beslöt oss för att gå sista biten. Det finns en byggnad som ser ut som en nedlag textilfabrik, jag var lite imponerad över hur stor byggnaden var, så det fick bli ett panoramakort även över den. Bilden ljuger rätt bra, för huset är helt rakt, inte böjt som på bilden.

Trötta i fötterna efter mycket gående så passade vi på att ta oss en rejäl stödvila, det gäller att inte ta ut sig för mycket även om det är semester. Mycket vätska skall man även dricka, det är viktigt.

Lite senare på kvällen vaknade vi till och kände att det var dags att ta oss lite mat, men vi hade ingen lust att åka ut på några större äventyr utan gick till den lokala restaurangen Pizza Bella Napoli, det fick bära eller brista tänkte vi. Jag och min hustru har ju en tanke om att inte äta mer än 1 gång på varje ställe, så ibland blir det bra, ibland blir det obra.

Vad äter man på en pizzeria då, jo – Pizza självklart 🙂 Jag beställde in en gorgonzola pizza och en rejäl slovakisk kall öl, det var verkligen mumma. På Bella Napoli visste de precis hur en pizza skulle bakas. Tunn botten, lagom krispig och bra färska ingredienser, inget fusk där inte.

Även hustrun var nöjd, och prislappen var mycket mer modest än vad vi stött på tidigare under veckan, hela kalaset med 2 pizzor, 2 öl och 1 vatten gick på 12.60€, dvs ca 100 Svenska kronor. Det får man inte ens 1 pizza för i Norge kan jag säga 🙂

Vi lunkade hemåt, kvällen är sen och vi skall upp tidigt imorgon för att åka till Wien.

Go’Natt!