Gemzell's sandlåda

Efter en lång resdag igår så passade vi på att kliva upp i tid för att ta oss an Bratislava. Det är lite frustrerande här för att min telefon behagar att inte fungera, mer om det senare.  Frukosten serverades i en enorm sal, det verkligen doftade gammal öststat om inredningen, stort, pampigt och med massor med jakttroféer längs alla väggar, det kändes lite udda 🙂

Nu vill jag gärna berätta att frukosten på Hotel Apollo var riktigt bra, verkligen prima. Pricken över i var nog att de hade marinerad camembert, både en vitlöksmarinerad, och en som var örtmarinerad. Detta skall jag försöka återskapa när jag kommer hem, för det var riktigt gott.

Efter avslutad frukost gjorde vi oss redo för dagens äventyr, vi hade en plan, men som vanligt så brukar vi förhålla oss lite löst till planer 🙂 Vädret var fint, så vi gick sakta ner mot gamla stan och tog rikting mot Donau. På vägen passerar man Bratislava’s bussterminal, vi tittade runt lite, tanken är att vi skall ta oss till Wien endera dagen. Det finns lite olika alternativ, antigen buss eller båt. Alternativet med båt känns ju lite mer lockande, men vi får se hur det blir.

Bilden ovanför visar baksidan av ett konstverk utanför bussterminalen, jag skall nog ta och fotografera framsidan nästa gång 🙂

Vi traskade vidare, ett av de första målen för oss idag var att titta på den blå kyrkan, eller som den egentligen heter St. Elisabeths kyrka. Det är en relativt ny kyrka, byggd 1907-1908, och den har en relativt modern stil jämfört med många andra samtida kyrkor. Man kan säga att den är väldigt blå 🙂

När vi kom till kyrkan så var den stäng, men man kunde kika genom ett skrank vid entrén, så då passade jag att ta en liten bild, även invändigt är denna kyrka väldigt blå. Med lite tur kanske jag får gå in och titta lite närmare på denna lite udda fågel.

Vi tackade för besöket och traskade vidare ner mot gamla staden. Strandpromenaden längs Donau är riktigt magnifik, stora båtar, små båtar, härliga människor, allt blandat i en salig röra. Målet som vi hade siktat in oss på nu var att besöka den där lite udda byggnaden uppe på bron, den heter numera officiellt “UFO” 🙂

Bron över Donau heter “Most SNP“, och utsiktstornet uppe på pylonen har fått namnet “UFO”, detta trots att det varken är Unidentified, eller Flying. Nåväl, bron är byggd mellan 1967 till 1973, det är en rejäl pjäs kan jag lugnt säga.

Vid sidan om vägbanan och en liten bit ner finns på båda sidor en gångbana och en cykelbana. Vi traskade upp och tog oss steg för steg fram till entrén upp till utsiktstornet.

Jag skall villigt erkänna att det var en lite udda hissfärd upp, tornet lutar, så det gör även hissen 🙂 Men väl uppe så blev vi rikligt belönade med en fantastisk utsikt. Eller vad sägs?

Hustrun verkade mycket nöjd över utsikten. Vinden tog tag i tornet, så det gungade lite stillsamt.

En utsikt var lite speciell, det var över slottet i Bratislava, dit har vi planerat att gå imorgon, så det får bli morgondagens inlägg, men så här ser det ut uppe från utsiktspunkten på UFO.

Vi började känna att det skulle vara gott med lite mat i magen, så sakta gick vi över Donau igen och in mot gamla stan. Valet föll på Rio Grande Restaurant på Hviezdoslavovo námestie 15. Det visade sig vara ett mycket gott val, riktigt god mat. Tyvärr blev det ingen bild från det besöket, men jag kan varmt rekommendera deras mat.

Vi gick vidare upp mot den Slovakiska Nationalteatern, i parken framför fanns det några udda statyer, typ vita gubbar som satt i fågelbon.. jag vet inte vad jag skall säga om detta, men udda var det allt.

Målet efter maten var att ta en turisttur med småbussar, dessa skulle guida oss genom gamla stan, och upp över slottet. Det var den så kallade “Stora turen”. Nu hade vi tänkt oss att klämma slottet imorgon, men jaja, det kan ju vara bra att få titta lite på utsidan i förebyggande syfte 🙂 20€ senare så satt vi i minitåget.

Vi har nu sett utsidan på massor med olika historiska byggnader, det man kan sammanfatta Bratislavas historia utifrån den 90 minuter långa turen är Vin, Vin, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Kyrkor, Kyrkor, Kloster, Vin, Kyrkor, Sjukhus och så vidare. Donau har verkligen varit nerven för denna stad 🙂 En annan lite skoj grej var att de hade en passage i historien där vattnet i stadens fontäner spred sjukdommar, folk dog som flugor förutom alla vinodlare, de drack vin och klarade sig, så efter det så säger man att dem som bodde utanför murarna och drack massor med vin fick lite korkade avkommor, fast dem som inte drack vin strök med istället 🙂

En lite kul grej som jag glömde i all hast, det är en staty, en arbetande brandsoldat nere i ett brunnshål. Det finns nu sådana lite här och där över världen, men det är alltid lika trevligt att se dem. Denna staty hade blivit påkörd bara 2 gånger, inte illa 🙂

Självklart skulle guiden klämma in med att “Det sägs att brandmannen brukade stå så för att kunna titta under kjolarna på tjejerna, men numera har ju alla byxor”… jajaj, gubbslem finns det nog kvar i denna delen av världen med.

Det kändes vid det här laget att jag och älskade hustrun knatat runt en hel del, det blev ett besök till turistbyrån, sen knatade vi hem mot vårt hotell för att vila upp oss inför kvällens äventyr. Det är svårt att i skrift såhär få med allt man gör och ser, så det blir lite brottstycken från våra dagar.

Efter en välbehövlig stödvila på rummet så kände vi att det var dags för lite kvällsmat, så på med skorna igen och traska ner mot gamla stan. Hustrun hade rekognocerat lite på datorn och hittat ett ställe som verkade bra, vi gick med raska steg dryga halvtimmen till Prasna Basta, en traditionell Slovakisk restaurang.

Maten var ok, jag tog en risotto med svamp samt ett par välbehövliga öl, hustrun tog en gnocci med stekt bacon, jag tror hon tyckte maten på lunchen var betydligt bättre, men vi blev mätta i magen, det är det viktigaste.

Inte mycket kvar av dagen idag, vi strosade hemåt igen, denna dagen är nu till ända, jag och älskade hustrun är mycket nöjda över denna dagen, imorgon väntar nya äventyr.

Go’Natt!