Gemzell's sandlåda

Idag har jag fått äran att få med med min älskade hustru på vuxen pryo igen, det tycker jag mycket om, enda funderingen kan vara att det kanske blir lite tråkigt för henne när jag jobbar, fast jag vet ju att hon kan roa sig med annat under tiden.

Så bilen rullade söderut på morgonkvisten ner mot Uppsala, jag hade lite arbete att göra på Biotopia. Utanför entrén finns en riktningsskylt som pekar på platser i närheten, de flesta har jag både hört talas om, och även besökt, men Jumkil var för mig ett nytt ställe, får ta och reda ut vad det kan vara för spännande ställe, kanske är det värt ett besök framöver.

Vädret var härligt, och i ärlighetens namn var vi några minuter för tidiga på plats, så det fanns ännu ingen som kunde släppa in oss, så i väntan på det så passade vi helt enkelt på att bänksitta i den goda solens sken.

Ett antal timmars arbete senare så var jag klar med dagens arbete, eller så pass klar som det gick att bli i alla fall. Jag och hustrun konstaterade att det var dags för lite lunch, och begav oss över fyrisån ner mot Sysslomannagatan och bestämde oss för att göra ett lunchbesök på Café Tar.

Det blev för oss varsin focaccia, helt ok som mat och trevlig personal men i grunden är nog inte detta min typ av mat. Men någon enstaka gång funkar det bra, men inte för ofta.

Vi rundade av vår lunch och satte oss i den solheta bilen igen. Vi tänkte kombinera denna dagen med lite övrig kulturkonsumtion, så vi körde vidare österut mot Danmark för ett besök i Danmarks kyrka.

Danmark ligger bara en liten bit öster om Uppsala, säg att det kanske kan vara en 10 minuters biltur så är man framme. Att vi ens åkte det berodde mest på att jag ville se målningarna av Albertus Pictor som finns inne i kyrkan.

Det är lite kul att så tydligt se hur en kyrka byggts om, byggts till, brunnit och byggts upp igen, i Danmarks kyrka finns det så många synliga detaljer som visar detta, bland annat så ser symmetrin inte helt hundra ut ovanför vapenhuset. Även på utsidan stämmer det inte riktigt med fönsterna.

Man kan tydligt se framme i koret att det inte riktigt stämmer, kika på fönsternas placering i förhållande till valven.

Oavsett vilket, vi var på plats för att titta på målningarna, mycket är borta, eller egentligen är nog i princip allt borta, det som syns numera är i mångt om mycket återskapat.

Följande om målningarna i Danmarks kyrka kan man hitta hos faktatexter.se

Kyrkans målningar är gjorda av två målare som levde på medeltiden. Den ene var Johannes Rosenrod och den andre var Albertus Pictor. Johannes målningar finns mitt i kyrkan och Albertus målningar finns i koret som byggdes till omkring 1490. På 1700-talet blev det på modet att måla kyrkans väggar med vit färg. När man sedan på 1800-talet ville få fram de gamla målningarna som gjorts av Albertus Pictor i korets tak gick det inte. Man fick istället försöka måla av det man kunde se och sedan lägga till annat från Albertus målningar i andra kyrkor. Sedan fick målaren måla upp allting ungefär som det hade varit från början.

Även om det inte är mycket kvar av originalen, så är det ändå en upplevelse att få se målningarna, för de har sitt ursprung från originalen.

Hustruns rygg började göra sig påmind, men vi kom fram till att vi skulle ta ett litet besöksmål till, för vi var ju ändå i krokarna kring Linnés Hammarby, så vi körde en liten kort svängom till, parkerade och konstaterade att alla byggnaderna var stängda idag, men att parkerna var öppna. Egentligen var det rätt skönt för det var inte många besökare förutom oss på plats. Det är kul med krumelursafari 🙂

Linné fick en ide om att ha en gård på landet som lantbruk, änkesäte och som en tillflyktsort från Uppsalas osunda miljö, så han köpte Hammarby 1758 för 80.000 daler. Hur mycket det skulle motsvara i dagens värde har jag tyvärr inte lyckats reda ut, men jag kan tänka mig att det är en hel del.

Vi promenerade runt lite på markerna, främst i den igenvuxna trädgården, en hel del på Linnés Hammarby är bevarat och förvaltat riktigt väl, andra delar har naturen fått sköta om sig själv, det är en härlig blandning av växter.

Uppe på en kulle ligger Linnés naturaliemuseum, det byggdes för att inhysa hans samlingar, detta efter att branden 1766 inne i Uppsala kommit på tok för nära hans bostad.

Från Universitetets hemsida kan man läsa att:

Den stora branden i Uppsala 1766 hade kommit mycket nära Linnés hus i Svartbäcken. Det påminde Linné om vad hans föregångare, Olof Rudbeck den äldre, råkat ut för då hans stora herbarium och floraprojekt Campus Elysii gick upp i rök i stadsbranden 1702. Av rädsla för eldsvådor vågade Linné inte längre förvara sina naturaliesamlingar inne i stan. Istället lät han bygga detta lilla hus av sten och utan eldstad, på vederbörligt avstånd från boningshuset.

Museet byggdes på 14 dagar och invigdes 21 maj 1769. I ett brev till sin gode vän Abraham Bäck skriver Linné två månader senare: “jag ligger nu uti mitt lusthus på mitt höga berg och min ålderdom hugnar mig af frisk luft, prospect [utsikten], naturalier och den innocente landtlefnaden”.

Vi kände oss färdiga med besöket på Linnés Hammarby och begav oss så sakteliga ner till bilen igen, hustrusn rygg började protestera, och då skall man inte fresta på mer än nödvändigt. Tanken med att röra lite på sig är att ge träning för rygg, men inte att överdriva det hela.

Det fick bli en liten biltur till Almunge där en glass inmundigades, en second hand besöktes likaså ett besök på Lager 157. Ett par avstickare, men sånt skall skötas det med.

Sista planen vi hade för dagen var att afnjuta en middag på Messob i Uppsala, det är en Etiopisk restaurang som vi ännu inte hade besökt, så det skulle bli premiär för oss idag.

Nu kom vi fram lite före öppningstid, så vi passade på att ta en stödvila i bilen innan det var dags för att göra entré till middagen 🙂

Vi är väl bekanta med det Ethiopiska köket, så det gick fort för oss att välja vad vi villa ha från menyn. För att inte överdriva så hoppade vi över hela avsmakningsmenyn denna gång och inriktade oss enbart på vanliga rätter.

Jag slog till på en Timtimo, det är en linsgryta, självklart med Injera.

Hustrun tog sig en traditionell nötfärsgryta.

Det var väl värt att göra ett besök på Messob, vi kan säkert hitta goda anledningar till att besöka Uppsala igen framöver, och Messob är helt klart en av dem.

Mätta i magen körde vi de 10 milen hem igen, dagen har varit lång och mycket innehållsrik, allt från arbete till kulturhistoria till god mat varvat om varandra, jag är mycket nöjd med hela denna dagen.

Go’Kväll!