Gemzell's sandlåda

Efter dagens jobb så rullade jag och älskade hustrun ner till Stockholm för att bevista genrepet på Melodifestivalens final, självklart då på Globen. Vi har gjort detta lite till en form av tradition, och i år hade vi fått oss platser på 3:e raden, dvs nästan hela vägen upp på scenen. Så vi var säkra på att se bra. Ljudet i Globen brukar vara lite sisådär, men det är ju ändå ett spektakel, och det är nog så man skall se hela detta arrangemang.

Efter ett snabbt depåstopp i Uppsala för att få i oss lite mat så var vi sen snart framme vid Globen för att i lugnt mak inta våra platser.

Det brukar gå rätt smidigt att hitta fram till rätt ingång, trots att det är mycket kringarrangemang i gångarna som effektivt stoppar upp, så lite kryssande blev det allt innan vi tog oss in i arenan. vi var ute i god tid så att vi skulle kunna få uppleva all extraunderhållning som uppvärmarna kör före det blir skarpt läge.

Rad 3, precis framme vid scenen satte jag och älskade hustrun oss ner, vi fick en grundlig genomgång om vilka faror som eventuellt kunde lura så här nära scenen, det var information om kameror, fyrverkerier, fläktar och massa annat som kunde vara bra att veta.

Kontentan var i alla fall att vi skulle sitta på våra platser och helst inte står upp eller springa omkring. Dem som hade med sig skyltar och liknande fick besked om att inte hålla uppe dessa medan låtarna framfördes, dels för att skyltarna helt enkelt blockerar sikten för bakomvarande, men framförallt för att de skulle vara i vägen för kamerorna. Vi är ju garvade i gamet, så det var helt klart att vi inte skulle ställa till med några problem.

Utsikten över scenen var god, nu var det mest bara till att invänta att spektaklet skulle dra igång.

Uppvärmningsakten drog igång, de körde ett rejält genomdrag av tidigare låtar som tävlat i Melodifestivalen, bitvis riktigt bra. Överlag finns det många riktigt bra artister i Sverige som tyvärr aldrig får den plats som de förtjänar, men denna uppvärmning var riktigt bra. Jag har varit med om uppvärmningsakter som varit bedrövliga…

Det tar en stund innan det blir skarpt läge på denna typ av arrangemang, så jag passade på att mula i mig lite av de give-aways som vi fick på vägen in i arenan, kanske inte det mest nyttiga, men attans gott, får bli lite självspäkning sedan för att bli av med alla dessa tomma kalorier. För säkerhets skull så hjälpte jag även hustrun så att hon slapp äta sina 🙂 Snäll jag är va?

Nästa moment bestod av en kortare intervju med programledarna, denna gången var alla tre på plats, det har enligt mitt tycke varit bra genomfört, men dock lite ointressant. Inga större överraskningar här inte.

Vid det här laget kikade jag lite på klockan, men insåg att det nog skulle ta en stund till innan allt drog igång. Så då kom Henric von Zweigbergk med en genomgång kring säkerhet och allmänna förhållningsregler, vi i publiken blev uppmanade till att ta en bild av honom, denna bilden skulle då mailas in till Thomas Hall på SVT.. gissar att det var en form av internt skämt, nåja, det är ett trevligt tilltag, så jag skötte min plikt 🙂

Sen var det dags att spela in den puff som skulle användas till morgondagens TV-sändning, det är mycket med det praktiska 🙂 För övrigt fick vi veta att ifall det skulle bli nått rejält haveri, så skulle det som spelades in nu under genrepet användas till den skarpa sändningen, det gäller att ha backup så att säga.

Men nu då… skall vi inte köra igång snart… Jodå, nu var det i full gång, för traditionsenligt så körde fjolårets vinnare ett nummer, så in på scenen kom Eric Saade iförd ett par gräsliga brallor 🙂 Jag fnissade lite inombords 🙂

Sen rullade tävlingsbidragen på i en strid ström, jag hade mina favoriter, dels den sorts låtar som jag tror kan ha en chans att ens placera sig i den internationella finalen, men även låtar som jag tror kan bli moderna Svenska klassiker. Först ut var David Lindgren med sin Shout it out. Denna låt skulle kunna klara sig bra i en internationell final.

Sen kom en av mina favoriter, det är ingen låt som bör åka vidare till stora finalen i Azerbajdzjan, men låten är helt underbar. Kommer säkert att bli en Svensk klassiker, naturligtvis talar jag om Thorsten Flink och Revolutionsorkestern.

Därefter kom det ett par bidrag som jag inte var så värst imponerad av, trevliga låtar, men inget speciellt, men sen kom fläkten fram, man kan ju inte ha melodifestival utan att fläkten får vara med 🙂

Det var alltså dags för bidrag nr 6, dvs Loreen med Euphoria så nivån höjdes rejält, det var som om det var en helt annan tävling, detta bidrag sopade fullständigt banan med övriga låtar. Det är att betrakta som tjänstefel ifall inte denna låten får representera Sverige i den stora finalen.

Stämningen i Globen var nu väldigt hög, det framgick tydligt att detta nummer var helt i deras smak. Jag kan nämna att denna tävling är som ett gigantiskt barnkalas, medelåldern i publiken måste ligga nånstans kring 10 år, dvs om man räknar bort vidhängande föräldrar.

Efterföljande nummer fick det rätt tungt, Ulrik Munther klev upp på scenen, det kändes för mig som ett på tok för barnsligt nummer, men smaken är olika. Ge han sisådär en 30 års erfarenhet så kan det kanske bli intressant.

Ranelid et.al klev därefter upp och sjöng(?) Mirakel, det är onekligen ett rätt udda nummer, men det har sin charm, inget som ska gå vidare, men ändå finns det nått där som är intressant. Vem vet, det kanske blir en fortsättning framöver.

Näst sist ut var Molly Sandén med en i min smak lite smetig ballad, säkert jättebra om man gillar genren, men för mig går det bort. Bra för stunden, men utan att göra något större intryck på mig.

Och så sista låten, DDanny Sauced med Amazing, en klar favorit som mycket väl kan ta sig till stora finalen, det är onekligen en låt som kommer rulla runt på skvalradion ett bra tag framöver, mycket krut är lagt på att få till en bländande scenshow, vi får se om det räcker hela vägen fram.

Så min gissning inför den riktiga finalen imorgon är att detta står mellan Loreen och Danny med David som bubblare. Fast jag är egentligen helt övertygad om att den enda vinnaren är Loreen.

Tävlingsbidragen var nu klara och en stunds mellanakt där Helena Paparizou gjorde en översexualiserad version av förra årets Svenska bidrag… jag tycker nog att det var fel forum för detta framförande.

Arrangemanget i Globen fortsatte vidare med lite fiktiva omröstningar, tekniken skulle provas, man blir som publik lite utanför i denna delen, men det är kul att vara på plats och få ta del av hela grejen.

Och så slutligen skulle den fiktiva “vinnaren” framföra sitt nummer, nu var ju detta inte riktigt möjligt, så det blev istället ett nummer av annan karaktär, bandet bestod av det crew som sköter all backstageteknik samt en mycket gravid dam som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Det är vid denna typ av nummer som man påminns om att all musik och körsång är förinspelad, bara artistens egen röst är egentligen live.

Kvällen var då till ända, jag och älskade hustrun letade oss tillbaks till tunnelbanan och nattens kvällsvila. Det har varit en härlig kväll med god underhållning, vi får se imorgon hur det går, vem som vinner.

Go’Natt!