Gemzell's sandlåda

Lite kass nattsömn, men en ny dag kom även denna dagen. Jag och min älskade hustru skulle som brukligt intaga frukost, och nu hade vi koll på vart vi skulle ta vägen. Konditori Ritorno på Odengatan 80-82. Ritorno ligger mitt emellan S:t Eriksplan och Odenplan, så det var en kort promenad för oss denna morgon.

Vi beställde in lite goda focaccia, denna gången avsevärt mycket bättre än gårdagens variant, nu fanns det sallad på tallriken, så skall det vara. Sen var jag ju lite klantig, jag lyckades slå knät in i bordet tre gånger, alla gångerna så illa att servetterna åkte fram, för kaffet flödade efter mina tilltag, klantigt.

Inredningen är lagom muggig, allt är helt nikotingult, men stanken har gått ur väggarna, skönt. Det är så att säga massor med patina på Ritorno, en trevlig miljö, inte nått plastigt sterilt ställe, utan bara charm.

Sen, bäst av allt, det var ju sällskapet, min älskade hustru och jag var nedhällda i den gravt nedsuttna soffan, jag funderade lite över hur jag skulle göra för att ta mig upp från denna divanliknande position 🙂 Jag var dock evigt tacksam att jag slapp sitta på nån sönderdesignad plaststol.

Det fanns även ett inre rum på Ritorno, jag kikade snabbt in, tror att det kanske kan bli ett besök till det rummet vid nästa besök, för hit vill jag åter igen. Ni ser, inredningsdetaljerna är inte direkt uppdaterat, skönt med patina.

När vi fikade klart, så beslutade vi oss för att rulla hemåt till Gävle igen, men en lite skojig detalj, här fick bakelserna “kalla dem vad ni vill” heta “Vitboll”, jag vet inte om det gör läget nått bättre, Arraksbollarna fick heta “Svartboll”….  Jag fortsätter nog att kalla dem för vad jag vill 🙂

På turen hem så stannade vi till i Uppsala, ett snabbt besök på Bauhaus, men tyvärr hittade vi inte det vi sökte, så hjulet rullade vidare norrut.

Tidningen är inköpt, såväl “Morden i Midsomer”, denna dagen är härmed lagd till handlingarna.

Go’Natt!

Fredag, detta är en traditionsrik dag för mig och min älskade hustru, vi har upprepade gånger varit ner till Stockholm för att avnjuta melodifestivalens genrep, så även denna dagen. Efter dagens arbete, jag jobbade på fram till tre-tiden, sen rundade jag av och rullade iväg med nytankad bil, färdgodis inhandlat, bort till min älskade hustrus arbetsplast för omgående transport till Stockholm och Globen!

Bilresan rullade på utan några större reflektioner, vi samtalade lite om veckans arbete och lite om förväntningarna inför kvällens upplevelse. Snart var vi framme, parkerade och klara, nu återstod mest att hitta våra platser inne i Globen.

AC hade tagit hand om inköp av biljetter, så med dessa i handen letade vi oss in till parkett, vi hade platser på 3:e raden, nästan ända fram, ypperlig sikt! Vi kom i god tid, så det var många som ännu inte hade kommit till Globen. På bilden nedan så ser man en svart “låda” vid 3:e raden, precis bredvid den lådan hade vi våra platser.

Inför alla större arrangemang så brukar det finnas en uppvärmning av publiken, denna gången var det eminenta artister som såg till att stämningen i Globen blev hög och god. Karl Dyall, Rennie Mirro och Joachim Bergström stod för merparten av underhållningen tillsammans med eminenta musiker. Hanna Hedlund gjorde dem sällskap vid ett par tillfällen.

Alla artisterna äntrade Globen, spektakulärt som sig bör, startfältet som överlevt flera veckors deltävlingar radade upp sig på scenen, så här såg kvällens startfällt ut, det kändes lovande för oss i publiken!

Startfältet för i år var Danny Saucedo, Sara Vargas, The Moniker, Brolle, Linda Bengtzing, Nicke Borg, Swingfly, Sanna Nielsen, The Playtones och slutligen Erik Saade. Vi hade lite som en favorit The Moniker, men tävlingen var ännu inte igång, och det är mycket som kan hända. Framförallt så var detta Genrepet, det är ju imorgon som det avgörs på riktigt. Den internationella juryn sätter sina poäng utifrån dagens genrep, så lite skarpt läge är det allt.

Det är inte lätt att fotografera bland allt blinkande ljus och andra effekter, så det får bli ett litet axplock av artister och framträdanden.

The Moniker framförde “Oh my god”, en klatchig 60-tals karamell.

Linda Bengtzing iförd kycklinggul klänning framförde “E det fel på mig”, en trallvänlig historia utan nån som helst substans. Vi vet nu att man är en “riktig man” om man kan diska…

Nicke Borg rev av en power-ballad, en smetig hårdrocksballad, inte i min smak, men allt är inte till för mig i den här världen 🙂 Jag passade på att pussa lite på hustrun 🙂

Swingfly och hans upptempo “Me and my drum” var mycket populär, detta är en låt som säkert kommer att rulla på radio framöver. Överlag kommer det att bli intressant att få höra vad som går upp på topplistorna framöver, en del oväntade låtar kan bli odödliga klassiker varesig man vill eller ej.

Sanna Nielsen gjorde som brukligt en gedigen insats, lite av en arbetshäst i dessa sammanhang, “Im in Love”, det kommer säkert att bli en långkörare på radion av denna låten.

The Playtones från Kallinge levererade klockren rockabilly, “The King”. Personligen gillar jag Rockabilly, men 50-talet var nog bäst på 50-talet, precis som 60-talet nog var bäst på 60-talet, jag tror ni förstår vad jag menar.

Sist ut i startfältet var Erik Saade, ett favorittippat nummer framfördes i rasande tempo, full fart, inget masande här inte 🙂 Glass krossades, jubel i publiken. Själv tycker jag nog att det bidrag han framförde i fjor var avsevärt mycket bättre.

Jublet efter sista numret rullade på länge, det var uppenbart vad publiken ville ha. Nu skall väl villigt erkännas att merparten av publiken var mellan 6-10 år, och de är hårda fans av Eric Saade, speciellt efter fjolårets smashhit “Manboy”. Lite mellansnack levererades av tävlingens konferencierer Marie Serneholt och Rickard Olsson, skickligt och professionellt.

Efter mellansnacket körde en pausunderhållning igång, det var Nanne Grönvall, Christer Sjögren, Lena PH och Ola Salo som rev av en makalös version av Scorpions “Hurricane”. Hade det bidraget varit med i tävlingen så hade det sopat rent på banan 🙂 De visade hur en slipsten skall dras, fast å andra sidan är de proffs ut i fingerspetsarna. Nu var inte detta Christer Sjögrens hemma genre, så han hamnade lite i skymundan, men som helhet var detta en av kvällens höjdpunkter.

På det lilla podiet klev under låten Ola Salo och Lena PH upp för att höja stämningen ännu mer, full fart i Globen!

Obligatoriska momentet, dvs röstningen blev en fiktiv upplevelse, för det är ju bara genrep, men artisterna satt i Green Room, som om det vore på riktigt, påhittade röster levererades land för land.

Genrepet avslutades med att Swingfly korades som “vinnare”, allt är ju på låtsas denna kvällen, så den låt som framfördes som vinnande låt blev Carolas “Evighet”, nu framförd av kören i samverkan med backstage personal, riggers, humpare etc. Det var en rejäl pipa som körtjejen hade som sjöng.

Genrepet på Melodifestivalen 2011 är härmed slut, imorgon skall vi se det på TV, hoppas det går lika bra då med.

Vi vandrade sedan hem mot bilen, det var en härlig kväll, jag fick sitta bredvid min älskade hustru, hon är fin och snäll mot mig. För att stilla hungern så hämtade vi upp lite mat på McDonalds, det som återstår av kvällen är mest att sova, det är en ny dag imorgon.

Go’Natt!

Idag var det ett litet äventyr till Stockholm, en av min hustrus systrar, Marie, fyller 50-år denna strålande dag! Vi rullade söderut vid 10-tiden och hade en liten plan inför vår tur till Stockholm, här skulle inhandlas tulpaner i stora lass, för den kollektiva presenten till födelsedagsbarnet är en peng avsedd för resa till tulpanernas land Nederländerna och dess huvudstad Amsterdam.

Älskade hustrun och jag stannade till vid Arlanda Stad, där finns en riktigt bra Blomsterlandet-butik, så sagt och gjort, dit styrde vi kosan.

Det blev även ett litet depåstopp vid Skärholmen där vi traskade runt en stund, resultatet blev att vi kom tillbaks till bilen med en påse skoj 🙂

Vi rullade i god tid in till parkeringen hos Marie, detta är hennes dag, dagen då hon fyller 50-år.

Vi överlämnade en stor kruka full till bredden med tulpaner, allt ackompanjerat med glädje och gamman, samtalet rullade glatt och öppet mellan alla gäster. Många hade jag träffat tidigare, en del var nya bekantingar.

Tårtan, det näst viktigaste efter födelsedagsbarnet, denna härliga dunderbakelse var härligt god, med svarta vinbär uppepå grädden.

Efter ett par timmars rejält kalasande rullade jag och älskade hustrun vidare in mot staden, klockan var sen och vi sparade in hemresan genom att helt enkelt stanna kvar inne i stan. Kvällen bjöd på 2:a chansen, dvs sista deltävlingen på melodifestivalen. Men klockan är nu sen, jag har fått mig en liten skvätt Highland Park, nu trött, behöver sova.

Go’natt.