Idag blir det en reflektion som jag egentligen inte vet om det är rätt eller fel att göra, men jag läste en artikel i Sydsvenskan som publicerades idag, den artikeln har bekymrat mig en hel del.
Kortfattat är artikeln, 20 frågor till Stavros Louca, en intervju med Stavros Louca. Stavros är lärare i bland annat matte och NO, dvs i Naturorienterande ämnen. Allt i intervjun börjar inledningsvis helt som vanligt, lite trevliga allmängiltiga frågor om vardagen och tillvaron som ingen egentligen bryr sig nått nämnvärt om, men sen kommer det lite mer allvarliga saker:
Vilken är vår tids största bluff?
– Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för måna lakuner (luckor) i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.
Detta svar kommer då från en NO-lärare, min största förhoppning är att det blivit nått allvarligt fel i kommunikationen mellan journalisten och Stavros.
En NO-lärare borde ha kunskap nog att veta att människorna inte kommer från aporna, människorna är mer att betrakta som en avlägsen kusin till aporna, en av flera grenar som evolutionen orsakat.
Hela grundprincipen för evolutionsprocessen bygger på att varje levande organism anpassar sig till omvärlden genom pyttesmå förändringar under väldigt långa tidsrymder. Skulle denna anpassning inte ske så hade inget levande klarat sig på jorden. Ett mycket enkelt sätt att se effekten av pågående evolution är att människan har olika blodgrupper och olika ögonfärg. Det råder inga som helst tvivel på att geografiskt avskärmade öar har utvecklat arter som enbart finns på den platsen, och så vidare, det finns gott om belägg för hur evolutionsprocessen fungerar och dess resultat.
Det råder inga som helst tveksamhet om hur utvecklingen går till och även kommer att fortsätta, däremot verkar det i detta fall vara skralt med kunskapen, eller nedlagd tid på att tillgodogöra sig den forskning som finns tillgänglig. En välutbildad praktiserande NO-lärare borde inte ha dessa luckor i sin kunskap.
Som en tragisk jämförelse, i en undersökning från i år visar att, 29% av alla Ryssar tror på fullt allvar att människan lev tillsammans med dinosaurier… det är “bara” en differens på nästan 64 miljoner år mellan att dinosaurierna slogs ut och det som vi numera kalla människa vandrade på jorden, ännu värre blir det, för 32% av ryssarna svarade att solen snurrade runt jorden. Det är tragiskt. Samma undersökning, fast från 2007 hittar du hos VCIOM.
Sen fortsätter intervjun med Stavros Louca vidare:
Vilken bok eller film återkommer du alltid till?
– Det är matte- och NO-böcker. Och Bibeln, Jag har läst Bibeln många gånger. Kan du tänka dig att i Tredje Mosebok, som skrevs 1500 före Kristus och långt före de greksika matematikerna, kan man till och med läsa om hur man räknar ut en cirkels omkrets!”
PI
Jag hoppas även detta är en grav felcitering, för Tredje Moseboken handlar mest om renlighet, ceremonier, prästers invigning, rena och orena djur, högtider och löften av olika slag, att man skall slå ihjäl bögar och att kvinnor är värda mindre än män. Inte mycket till matematik där inte.
Några få referenser som jag hittar i bibeln finns bland annat i Första Kungaboken 7:15 och 7:23 där får man lite mått på en cirkel, men inget som påminner om hur man räknar ut omkretsen, ingen matte där heller. Det skulle vara intressant att få reda på hur NO-läraren tänkt där.
För dem som undrar så räknar man ut omkretsen på en cirkel med formeln Omkrets = PI x diametern på cirkeln. Äldsta beläggen för att nån räknat på PI kommer från Babylonierna, ca 2000 år fkr, de använde värdet 25/8 som värde på PI.
Vad beror nu allt detta på, jag vet inte, men en misstanke är att NO-läraren är religiös och inte vill släppa taget om sin personliga övertygelse, för mig får han gärna tro på vad man vill, men det blir lite konstigt när man vägrar ta till sig belagd forskning. Det skulle vara intressant att få veta vad som ligger bakom allt detta.
Dagen är nu slut, jag går hem till min älskade hustru.