Gemzell's sandlåda

Idag är det min älskade hustrus riktiga födelsedag, så när klockan ringde vid 04:30(!) så gav jag henne en liten födelsedagspresent, hon är värd allt som hela världen har att bjuda, jag gör mitt bästa för att uppfylla det.

Nåväl, efter en morgontvagning begagnade jag apostlahästarna för att ta mig till stationen, här skall åkas tåg! Ibland, när man kommer till stationen tidigt på morgonen, så kam man se när nyanlända blivande Svenskar skall ta sig av tåget, av nån anledning kommer de med nått nattåg till Gävle, men det sorgliga är att se när de lastar av det lilla de har fått med sig på resan. Att vara flykting kan inte vara någon enkel tillvaro.

Mitt mål för dagen var lite servicearbete i Trondheim, och rutinen är väldigt bekant, först åker man tåget ner till Arlanda Flygfält. Jag är ju inte världens piggaste vid den här tiden på morgonen, så det blev lite oskarpt 🙂

Väl framme på Arlanda hämtade jag ut mitt boardingkort, egentligen behövs det inte, jag kan lika väl köra elektronisk biljett, men det är skönt att ha nått att fingra på när man ändå bara väntar så att säga.

När min lätt överlastade ryggsäck blivit genomlyst, tömd, genomlyst igen, samt att jag nogsamt blivit utfrågad om allt skumt jag har med mig i ryggsäcken, så var det bara till att pallra sig till gaten för vidare transport till Oslo, japp, först till Oslo, det går dåligt med plan direkt från Arlanda till Trondheim, så jag fick nanna en stund för att sedan njuta av världen från ovan.

Från Oslo fortsatte resan med nästa flygapparat upp till Trondheim, då var det dags att byta skor, jodå, jag hade ju mina spikskor, IceBug, på mig i morse, när jag väl hade kommit på tåget så bytte jag till sandaler, jag gissar att mitt skoval gav upphov till muntrationer bland mina medpassagerare, men nu när jag nästan var framme, så bytte jag tillbaks till spikskorna igen. Tur är det, för i Trondheim, där är det inte tal om nån halkbekämpning på trottoarerna, det är milt sagt blank is!

Målet med resan var nästan nått, jag skulle till Rockheim för att utföra lite servicearbete, har ni inte besökt Rockheim, så gör det, det är ett fantastiskt besöksmål. Kortfattat kan man säga att Rockheim är Norges nationella museum för rock och pop från ca 1950 och framåt. Hela topboxen som syns i bilden är en stor utställningslokal, dryga 60 meter lång, 20 bred och 9 meter hög. Den svarta lilla byggnaden är en konsertsal, byggd lite som en studio fast med plats för publik, med en makalös akustik.

Bland de ting jag jobbat med i detta bygget är en karta över Norge som sträcker sig hela vägen från entreplanet upp till 5:e våningen, på bilden nedan kan man se en liten bit av Norge. Det som lyser till höger, det är trappan som går från entréplan.

Ett par timmar senare, klockan rullar ju på så här på dagarna, så var jobbet någotsånär färdigt, jag har i alla fall ringat in ett fenomen som orsakar lite problem för mig. Boxen på huset, den vi såg innan på dagen, den har ett helt annat utseende nu på kvällen, idag var det en konstnär som gjort en videoloop som rullar i fasadljuset. Japp, det är massor med ljuspunkter bakom fasadglaset, jag har inte räknat dem, men ett rätt stort finger har jag haft i tillblivelsen av denna installation.Va tycks?

En stund senare, då hade boxen bytt utseende ännu en gång, eller rättare sagt, det är ju dynamisk ljusstyrning, så det förändras hela tiden.

Sen var det ju det här med att sova, jag hade bokat in mig på ett för mig helt nytt hotell, Rica Nidelven Hotel,  enligt utsago har de haft bästa frukosten 5 år på raken, vi får väl se vad det innebär imorgon, men det borgar gott att ha fått den utmärkelsen så många år på raken.

Efter att jag checkat in på rum 571, så tog jag en kort promenad ut på stan i syfte att få nån form av mat i magen, nu blev det inge större lycka på den fronten, en torr macka på centralen var vad det blev, alla måltider är inte att betrakta som gourmetmat 🙂 Men på vägen tillbaks tog jag en liten bild ut över Solsiden, Trondheim är en fin stad även nattetid.

Klockan är mycket, eller rättare sagt, jag är trött efter en mycket lång dag, det är dags för mig att sova, men jag vill runda av med en bild över rummet, nr 571, det är stort, flådigt och hotelligt så att säga. Själv föredrar jag att få sova hemma hos min älskade hustru.

Gonatt, Gonatt!